Likt en älva

syns siluetten

bräcklig och tunn

i dimman

virvlande går hon

höljd i dunklet

varken fager

ej heller oskön

tillsynes svag och skör

men trots regn och storm

syns hon där än

knappt märkbar

inga avtryck har lämnats

där hon vandrar

på väg mot sitt öde

ett öde som ingen vet

för hon vandrar där länge

långt efter alla andra

Hennes önskan vet ingen

Viljan att finnas

Att få lämna fotspår

längst vägen hon vandrar

Att få vara annat

än blott ett svagt minne

i de få som sett henne

Att finnas till

likt de hon ser

genom gåtfulla ögon

De som stundom

lägger märke till henne

där hon svävar

i kanten av synfältet.

Hennes skira skepnad

till trots

en vilja av stål

hon fortsätter vandra

längs stigen hon valt

Kanske någon gång

kommer hon fram?

Dock kommer de

som sett henne nu

aldrig se hennes sista steg

de steg som faktiskt, tillslut

kommer lämna avtryck.

Då först vandrar hon

där hon verkligen ska.

Först då

finns hon.

På riktigt.

Snöstormen,
Den ogenomträngliga muren,

av fallande kalla snöflingor.

Ser jag plötsligt,
ett litet flackande sken,
En liten låga som brinner.

Om oändligt liten,
Så ser mina ögon,
Bara den lilla lågan,
I mina ögon,

skiner den starkt.

Fyller hela mitt synfält.

Trots att den finns,
Så långt borta,

Den värmer mitt inre.

Den ger mig hopp.

Stigen jag gått på,
Var krokig och vind.
Men när ljuset dök upp,
förändrades den.

Nu är den ej längre,

smal och krokig.
Om den är,
Kantad med vassa stenar.

Men den leder mej

rakt mot ljuset!
Jag känner mej 
övertygad om att
den väg jag valt,
Tar mej dit jag vill
Tar mej till mitt ljus,
Som gör livet värt att leva igen!

En liten strimma

av hopp,

glädje

och framtid.

Oändligt svag.

Men den finns där.

En strimma av ljus,

I mörkret.

En svagoch flimmrande

Stråle av solsken.

I en himmel

Annars fylld avmörka moln.

Där Syns en liten öppning.

Bakom skymtar solen.

Rädd att skrämma

det på flykten,

Solstrålen.

Men jag kan inte

hindra mig själv

Det är det enda solskenet,

I mitt liv.

Allt jag kan göra

är att hoppas,

Att det stannar.

Like a Clam
I have closed my shell.
An ice cold stream
made me close myself

I´ll be hiding in here
For a long time.
Just in case if
that cold comes back.

I´m longing for 
a warm, soft breeze.
But I´m afraid 
that if it ever comes
I´ll still be trapped
in my hiding place

I´m just too afraid to open my shell.

Tidpunkt är viktigt.

Det speciella ögonblicket,
kommer aldrig tillbaka.
Ett ögonblick,
 av tvekan,
kan aldrig glömmas.
Ett ord aldrig återtas,
Ett misstag ej  ogjord.

Vi kan alla göra misstag,
Vi kan missa,
många ögonblick.

Men det just det där,

speciella ögonblicket,
kan aldrig komma igen.
Det var där och då,
eller här och nu,
Blev något fel,
Går det inte att göra om.
Det går inte att,
få en andra chans   .
För dessa små ögonblick,
de är sällsynta.
Slösar du tar de slut.

Alldeles för snabbt.