Likt en älva

syns siluetten

bräcklig och tunn

i dimman

virvlande går hon

höljd i dunklet

varken fager

ej heller oskön

tillsynes svag och skör

men trots regn och storm

syns hon där än

knappt märkbar

inga avtryck har lämnats

där hon vandrar

på väg mot sitt öde

ett öde som ingen vet

för hon vandrar där länge

långt efter alla andra

Hennes önskan vet ingen

Viljan att finnas

Att få lämna fotspår

längst vägen hon vandrar

Att få vara annat

än blott ett svagt minne

i de få som sett henne

Att finnas till

likt de hon ser

genom gåtfulla ögon

De som stundom

lägger märke till henne

där hon svävar

i kanten av synfältet.

Hennes skira skepnad

till trots

en vilja av stål

hon fortsätter vandra

längs stigen hon valt

Kanske någon gång

kommer hon fram?

Dock kommer de

som sett henne nu

aldrig se hennes sista steg

de steg som faktiskt, tillslut

kommer lämna avtryck.

Då först vandrar hon

där hon verkligen ska.

Först då

finns hon.

På riktigt.